Tagg: Folkpartiet

Borgarna låtsas leka politik med S

Men i praktiken så gör de stå bara för att det ska se ut som om de står i opposition mot regeringen trots att de samver-kar med socialdemokraterna på alla punkter. Men de vill gärna behålla rollen som underdogs trots att de själva bildar det stöd som Löfven et consortes behöver för att kunna sitta kvar i Rosenbad, de svenska väljarna blir – lurade igen…

libSR: ”Moderatledaren Ulf Kristersson tror inte att Centern och Liberalerna kommer att klara vad de lovat – att både samarbeta med regeringen och samtidigt vara oppositionspartier tillsammans med sina kollegor i Alliansen.

– Det är en ganska originell idé, att driva opposition när man två gånger om året sätter sig i fullskaliga förhandlingar och skriver under varje bokstav i budgetpropositionen som regeringen lägger. Det är klart att man inte är oppositionspartier. Det är uppenbart, säger Moderatledaren Ulf Kristersson.

Så man kan inte vara hälften stödparti och hälften opposition?

– Man får kalla det vad man vill. Jag tror att alla människor förstår att om man nu röstar fram en socialdemokratisk regering med Stefan Löfven som statsminister, och därmed är en permanent del av den regeringen och förhandlar fram all politik, då är det klart att man är en del av den här rödgröna regeringen, säger Ulf Kristersson.”

Man kan givetvis ställa sig frågan om varför allianspartierna beter sig på det sättet, men i praktiken så kan de äta av kakan och ändå ha den kvar. Samtidigt så kommer de låta Stefan Löfven bli den som utpekas som ”busen” i en kommande regeringskris, för med den sortens ”kamrater” som nu socialdemokratin knutit sina band med så blir de ju av med den värsta oppositionen, den från vänster, och det samtidigt som de kan kräva solidaritet från medlemmarna i det borgerliga blocket. Att det Socialdemokratiska Arbetarpartiets medlemmar ställer upp på den sortens charader förvånar mig faktiskt en hel del, förstår de inte att väljarna ser rakt igenom tankarna med denna borgerliga samverkan?

Har ”liberaler” avskaffat demokratin?

Det hettar emellanåt till lite inom svensk politik. Möjligen så faller ansvaret för detta helt och hållet på Stefan Löfven, men samtidigt så konstaterar jag att vissa ”liberaler” tydligen anser att de har något slags ensamrätt på ordet ”demokrati” och själva bestämmer – vad ordet betyder och/eller vad det -inte- betyder…

libSVT: ”– Jag förstår att det är en svår situation för Stefan Löfven men Vänsterpartiet kan inte få påverka den politiska inriktningen, säger Helena Gellerman till SVT Nyheter.

Om V står fast vid sitt krav på att meningen måste bort för att man ska kunna släppa fram Stefan Löfven som statsminister, blir det enligt Helena Gellerman väldigt svårt att gå vidare.
– Vi i L står bakom den överenskommelse som förhandlats fram. Det är Stefan Löfvens ansvar som statsministerkandidat att se till att detta får stöd i riksdagen.”

Själv studsar jag lite när representanter för Folkpartiet plötsligen börjar betrakta sig själva som något slags gurus när det gäller semantik, den vetenskap som egentligen handlar om ”ordens egentliga betydelser”. Det blir förstås lite extra bekymmersamt när ledande politiska företrädare, som i det här fallet när den folkpartistiske riksdagsledamoten Helena Gellerman (L) uppenbarligen anser att hon har ensamrätt och tolkningsföreträde när det gäller det språk vi använder dagligen i tal och skrift, svenskan.

Nu är det dessutom en situation där medierna försöker övertrumfa varandra när det gäller smarta eller listiga formuleringar, och ska man någon gång vara extra försiktig när det gäller det man läser, så gäller det särskilt sådana ämnen som man själv intresserar sig för, som t.ex. politik. Själv så brukar jag vara försiktig när det gäller vad eller hur jag uttrycker mig, jag vill nämligen att det inte ska vara svårt att förstå vad jag är ute efter, eller vad jag menar. Men dessvärre så är det väl med mig som med andra, är man riktigt intresserad så trummar man fram en bunt rader på datorns tangentbord. Det var kanske just det som drabbade folkpartisten.

Själv så tillhör jag den kategori människor som dagligen tycker till om både det ena och det tredje, jag hoppas att jag skriver på ett begripligt sätt, även om jag aldrig ansett mig vara bra på att skriva, eller på att uttrycka mig skriftligt. Men eftersom det i mitt fall är så att jag de facto har möjlighet att skriva några rader dagligen, så gör jag det. Det är en av fördelarna med att ha en blogg och/eller en hemsida. Det gäller sannolikt även fru/fröken Gellerman, men för henne är det ju dessutom förknippat med hennes försörjning, så jag avstår från att gnälla. Jag väntar i alla fall tills i morgon

FP vill ha Kristersson som statsminister?

Nu har liberalerna sagt sitt, de ser helst att Ulf Kristersson blir statsminister efter Löfven. Man kan givetvis förvänta sig en sådan reaktion i ett läge där Folkpartiet får ett faktiskt inflytande, vilket de kan tänkas få snart, i vart fall om de samarbetar med de nationalistiska strömningar som gör att politiska val blir en osäkerhetsfaktor för landets väljare.

SRSR.SE: ”Åtta av Liberalernas 20 riksdagsledamöter stödjer öppet moderatledaren Ulf Kristersson som statsminister.

I en debattartikel i Expressen skriver de bland annat att en moderatledd regering inte ska förhandla med Sverigedemo-kraterna eller Vänsterpartiet.

Om regeringen lägger fram förslag som strider mot liberal ideologi och inskränker individens grundläggande fri- och rättigheter ska Liberalerna säga nej och då rikta misstroende mot regeringen.”

Jag har tidigare nämnt min skepsis inför Kristersson vid ett par tillfällen, men det är väl knappast speciellt överraskande att en person som lägger sin röst på Vänsterpartiet i val efter val är skeptisk till högerpolitiker. Men personligen så tror jag att allianspartierna förlorar på att välja den kanske mest extrema personen i landets riksdag till posten som landets statsminister, men vi har förstås inte sett det hända än så länge. Och det är ju inte heller särskilt mycket liberalism heller.

Fast jag ska givetvis inte gnälla, väljer man en borgerlig statsminister som uppvisar något slags talfel mellan varven, så inte mig emot. Som väljare så skulle jag gärna se att man förvissade sig om att karlen är helt frisk, men det är ju å andra sidan inte mitt problem direkt. Själv så är jag övertygad om att fler än undertecknad har lagt märke till samma sak så kommer man framhärda på den punkten så kommer det nog bli föremål för diskussion. Så tills vidare så får vi väl hoppas på att han inte är drabbad av något allvarligt, eller att det är ett resultat av någon medicin som han tvingas använda.

Nu tillhör jag själv den politiska åsiktsriktning som tycker att det vore marginellt bättre med en socialdemokratisk statsminister, men jämfört med Kristersson så är det inte mer än marginellt bättre. Stefan Löfven lämnar också en massa övrigt att önska, så t.ex. vore det ju bra om han var en demokratiskt socialist, som partinamnet antyder. Men en sådan var det länge sedan som vi såg i en svensk regering.

PS Man kanske skulle strunta helt i politiken och göra som tjuren Ferdinand, sätta sig på en äng och bara lukta på blommor