Kategori: Miljö

Det blir fulväder på Nyårsafton…

Själv tillhör jag det järngäng som brukar besöka en ständigt återkommande plats för uppskjutande av diverse fyrver-kerier, men de senaste åren har jag valt att stanna hemma med katten efter att ha sett hennes reaktion på smällandet och visslande utanför fönstren, med andra ord så vore det en högoddsare att jag skulle gå ut för att titta…

SVT/VäderSVT.SE: ”Dis och dimma, plusgrader och blåst. Nej nyårsvädret i sig ser inte ut att bli något att fira, och SMHI har varnat för stormbyar i öst och snöfall i norr. – Det blir blåsigt och ruggigt, säger Nitzan Cohen, meteorolog på SVT. För den som hoppas på vackert vinterväder på tolvslaget ser prognoserna dystra ut. Endast i norra Norrland ser det ut att bli minusgrader, det ser ut att bli disigt med dålig sikt både i norr och i söder.

– I delar av Svealand och södra Norrland kan det finnas luckor. I östra Svealand blir det rätt mycket moln. Det verkar som att det mesta av snö och regn drar bort, men molnigt blir det, säger Nitzan Cohen.”

Dessutom så har jag passerat smällaråldern med bred marginal och väljer istället att hålla mig hemma och bädda för min lilla besvansade vän i mitt knä, fast när det börjar vissla och smälla så blir hon orolig och då hjälper det inte alltid med att husse lyfter upp den lilla kattdamen i knäet, Dessutom så innebär det vissa risker, blir hon riktigt skrämd så lämnar hon husses knä med en rivstart, och en sak kan ni vara förvissade om, katter kör med dubbat..

Jag tycker att det är tämligen självklart att man stannar hemma hos sina husdjur när de oroas som allra mest inför det som händer utanför deras hem. Bara det faktum att matte/husse inte blir vare sig hysterisk eller rädd påverkar djuren, om eller vad de tänker må vara oklart men de märker under alla omständigheter att deras människor inte blir rädda eller oroas av nyårs-firandet. De senaste åren så har jag bara gjort undantag från min inställning till pangandet bara vid några enskilda tillfällen, och ja, jag märkte att min lilla katt var betydligt mer stirrig när jag kom hem än vad hon skulle ha varit om jag hade stannat hemma

Konsten på Fridhemsplan´s T-bana

Jag har berättat ett antal gånger att jag gillar offentlig konst, det gäller givetvis de nya underjordiska pendeltågssta-tionerna men det gäller också Stockholms tunnelbana, en konstutställning som jag själv anser håller internationell kvalité, jag anser t.ex. att den är överlägsen de flesta länders ambitioner när det gäller konsten och kollektivtrafiken.FridhemsplanDe konstverk som jag visar här är skapade av en konstnär som heter Ingegerd Möller, som har gjort flera av de konstverk som visas på Fridhemsplan. Stationen är för övrigt en god representant för konsten i Stockholms Tunnelbana. Eftersom jag personligen är tveksam till att vistas utomhus vintertid så kommer jag visa fler exempel på den konst som jag redan har fotogra-ferat på många av huvudstadens tunnelbanestationer. Men jag kommer också ge mig ut för att samla på mig fler bilder och kort.FridhemsplanSegelbåten är givetvis en av mina favoriter när det gäller stationen på Fridhemsplan, och om jag inte minns fel så är de flesta av konstverken samlade en trappa ned, på en annan tunnelbanelinje. Men jag ska för säkerhets skull kolla upp mina minnesbilder, så förr eller senare så kommer det en bekräftelse här i inlägget, men som grundtips gäller en trappa ned tills vidare. Men det betyder givetvis inte att det finns konst på de linjer som trafikerar den mer marknära nivån, men det var så länge sedan jag arbetade på just Fridhemsplan så jag minns inte, men vem vet, jag kanske snart visar nya bilder och kort

Tekniska Högskolans T-banestation

Igår visade jag ett par bilder från Fridhemsplans tunnelbanestation, det påminde mig om att jag har varit på andra sta-tioner för att se på den konstnärliga utformningen, samtidigt som jag mindes att jag också varit förtjust i Tekniska Högskolans användning av konstnärer för att designa miljön på stationen. Därför blev det ett återbesök där idag…
Tekniska HögskolanDet konstverk i glas som hänger mellan stationens bägge perronger har fått kommentarer i media, jag tror att det mest har handlat om positiva yttranden. Jag har nämligen fått för mig att resenärerna fascineras av den miljö som konstnärerna har skapat. Därför var det lite extra kul idag då jag gjorde ytterligare ett besök, möjligen så undrade jag om det fanns fog för att bli imponerad av stationen ifråga.
Tekniska HögskolanDet faktum att jag visar tre bilder här beror helt och enbart på att jag oroar mig för att dem som besöker bloggen ska tröttna på att jag visar bilder på den sortens konstnärliga utsmyckning som jag själv imponeras av. Utsmyckningen känns både radikal, lite världsfrånvänd men framförallt spännande. Under glasformationen överst var det ett par som dansade med varandra (jodå jag har bildbevis), och det trots att de inte ens hade någon musik till dansen. Det är väl ett tecken på att konst faktiskt spelar roll?
Tekniska HögskolanI praktiskt taget all slags musik finns det bas, det kan vara allt ifrån en strängförsedd elbas, till den större varianten av en kontrabas. I kortväggen vid stationens norra (?) uppgång så tycks det finnas en bashögtalare, låt vara både orörlig och tyst. Men det handlar ju om hur besökare ser på saken, och det är väl delvis därför många människor fascineras av konst, vi tvingas nämligen själva bestämma oss för vad vi ser, eller vad vi tycker oss se

Har du tid och möjlighet så finns det mycket att se i Stockholmarnas tunnelbanenät. Får du ett antal timmar över nästa gång du är på besök i huvudkommunen så tycker jag att du ska försöka ta dig tid att försöka se på konsten i tunnelbanan. Det är den faktiskt värd, dessutom kan du ta med dig någon att dansa med, men se till att ni är spiknyktra, annars riskerar ni att få sova ruset av er i polisens arrestlokaler på Kungsholmen 🙂

Kaknästornet stängt för – allmänheten…

Jag ska villigt erkänna att jag studsade lite inför nyheten att man skulle stänga Kaknästornet för besökande och turister i Stockholm. Jag har själv varit uppe i tornet ett antal gånger för att kolla in utsikten, och även för att ta en bild eller två, även om jag inte minns någon bild därifrån, nästan uppe bland molnen…

KaknästornetSR: ”Den huvudsakliga anledningen till att Kaknästornet nu stängts för allmänheten är att det finns en oro om att en främmande makt ska kunna ta kontroll över samhällsviktig kommunikation. Det rapporterar SVT Nyheter Stockholm.

Statliga Teracom AB driver det svenska marknätet för radio och tv utifrån tornet, som därför är klassificerat som skyddsobjekt.

– Vi vet att Kaknästornet är ett väldigt viktigt turistmål för många. Det har suttit långt inne att ta det här beslutet men det är ett ansvarfullt beslut för Sveriges säkerhet, säger Teracoms säkerhetschef Johan Petersson till SVT. Enligt uppgifter till SVT Nyheter ska mängden inhämtningsförsök av främmande makt ökat i Sverige.”

Det har ju dessutom varit känt att försvarsmakten har vissa installationer där, plus det att SVT har TV-länkar, plus ett stort antal andra paraboler på plats i tornet vars funktion antagligen omfattas av sekretess i många fall. Men hemligheterna har knappast varit speciellt intressanta för allmänheten, vi vanliga dödliga har mest varit sugna på att ta reda på hur huvudstaden ser ut från cirka 150 meters höjd, så de flesta av oss som bor i trakten vet redan det. Talet om främmande makt låter i mina öron lite som science fiction faktiskt, även om det ligger utländska ambassader bara på ett stenkasts avstånd…

Möjligen så borde man asfaltera hela vägen fram till Tornberget som ligger här på Södertörn, närmare bestämt 3-4 kilometer från Handen. Jag tror att det är 110 meter över havet, så skulle man bygga ett riktigt torn där skulle man lätt komma upp till 250 meter över havet, då har man skärgårdsutsikt kan jag lova, inklusive möjlighet att se Åland vid klart väder som det talades om i TV igår kväll.

Tornberget är redan ett populärt utflyktsmål, men i dagsläget så måste man promenera fram den sista kilometern, det behövs ju inte om man skulle bygga ett större torn däruppe, med restaurang, café och utsiktsplattformar. Men det är klart, då monterar man säkert in ett antal hemliga parabolantenner för militären där också så det är lika bra att spola den idén innan de får för sig att bygga där

Hammersta ”Klosterruin” – Dagens bild…

Idag väljer jag att visa en bild som en del historiker hävdar föreställer en gammal klosterruin som ligger i närheten av Häringe och Hammersta, egentligen så kanske man ska använda tillägget ”slott” till bägge dessa gårdar, men jag väljer bort ordet eftersom det också kan röra sig om fastigheter, låt vara gamla, och som historiskt sett har ägts av – kungar..

HammerstaNynäshamn.se: ”Hammersta ligger i en mycket fornlämningsrik trakt med bland annat två fornborgar, ett flertal gravfält och en runsten i sin närhet. Namnet Hammersta betyder troligen Hamars plats. Ortnamn med ändelsen -sta betyder plats där någon stannat (boplats). Troligen så går -stanamnet så långt tillbaka som till bronsåldern. Hammersta ruin, den gamla borgen, som idag är ruin, ligger cirka 30 meter öster om Muskån, som till långt fram på 1800-talet var segelbar. När huset uppfördes på 1300-talet var det ett 13×18 meter stort stenhus. Idag återstår bara källarvåningen.

Hammersta är en av platserna i Nynäshamns kommun som av Riksantikvarieämbetet ansetts vara av riksintresse för kulturmiljövården. Hammerstas olika ägare genom tiderna: Under medeltiden ägdes Hammersta av den mäktige ätten Natt och Dag. Nils Ingewaldsson är den äldste kände ägaren till gården. Han var gift med en syster till den heliga Birgitta, Katarina Birgersdotter. Det är antagligen på grund av anknytningen till Birgitta som huset kallats klosterruin av folket i trakten.”

Släkten Natt och Dag har varenda skolbarn läst om redan på mellanstadiet, likaså har man hört talas om den heliga Birgitta, men det är skönt att konstatera att det inte handlar om en klosterruin som det hävdats i otaliga skrifter om platsen, men egentligen så har det kallats för klosterruin bara för att den heliga Birgitta har ägt gården under en period för länge sedan. Själv har jag trott att ordet klosterruin betydde just en klosterruin, men när det gäller ämnet historia så är tydligen regel ett – Tro inte på det du läser.

Själv så är jag lite intresserad av ämnet historia, och jag har alltid trott på uppgiften som hävdat att det handlade om en klosterruin. Jag har haft funderingar på om det handlat om ett gråbrödrakloster som i Gamla stan i Stockholm, dessutom så har jag nog i min tur berättat för mina barn om munkarna som inte bodde i klostret, som det visat sig. De har kanske visat det för sina barn, dvs. mina barnbarn. Historia är ett knepigt ämne faktiskt.

Men visst är ruinen värd ett besök, men åker någon dit för att visa barn eller barnbarn hur en gammal borgruin ser ut så hoppa då över det faktum att den heliga Birgitta har ägt gården, då kanske historien återigen förstärks av dem som vill krydda ruinen med kända namn från fordom, som just Birgittas… 🙂

Slussen och århundradets skandal?

Jag har en hel del minnen förknippade med Slussen från femtiotalet, vi var en hel del småungar som knallade iväg till platsen som vi antagligen upplevde som lite exotisk. Varför vet jag inte riktigt, men visst var det en plats där många ägnade sig åt försäljning av starkvaror till därtill hågade kunder…

En bild från SlussenIdag så är det inte mycket jag minns från våra små utflykter, men det var inte längre till Slussen från Upplandsgatan där vi bodde då än att man kunde ta sig till Slussen på en kvart tjugo minuter. Nu kommer nästa generations minnen från trafikplatsen snarare bestå i form av att det blir de som får betala notan. Jag skulle dessutom kunna tänka mig att det i framtiden kommer visa sig att hela bygget kom till på grund av någon slags politisk korruption. Jag tror inte har gått till på det sätt man borde ha rätt att kräva.

Visst är bilden på Katarinahissen sorg-lig, jag vet inte hur det ser ut idag men antagligen så är det något som liknar bilden. Jag har varit där och fotograferat flera gånger, jag har tagit bilder på färgmarkerade sprickor, sprickor som talar sitt tydliga språk, men om man verkligen hade behövt bygga en helt ny trafikplats tvivlar jag på. Jag tror dessutom att vi är rätt så många som är skeptiska till vissa politikers uppfat-tning om att det var helt nödvändigt att bygga en helt ny Slussen.

Men den som lever får se, men att notan kommer att bli rekordhög är jag helt övertygad om, jag tror att hela affären kommer bli ihågkommen i alla historieböcker om Stockholm. Men visst, det känns beklämmande att redan idag vara övertygad om att det finns risk för att en rejäl dos av korruption var en orsak till att rivning och bygge fick lov att starta. Jag kan bara hoppas på att jag har fel

Äntligen igång igen, eller?

En märklig sak som händer om/när man gör ett längre uppehåll i bloggandet är att man – glömmer. Enkla saker som hur man lägger in hyperlänkar eller t.ex. bilder. Men det är inte bara ren glömska, det handlar också om det obestridliga faktum att man tvingas byta bloggtema, mitt fall till en betydligt nyare version än den jag tidigare använt…

Sthlm  CityOch versionen av programvaran är så pass modern att jag de facto inte känner igen mig alls, något som blivit till ett praktiskt problem, ett problem som jag lustigt not illustrerar med en bild från Stockholm Citys underjordiska pendeltågsstation.

Skälet till att jag visar den bilden är att jag valde den som bakgrundsbild på min bildskärm igår, jag gillar dessutom bilden eftersom den visar en miljö från det underjordiska Stockholm, det som inte har synts förrän man bestämde sig för att bygga pendeltågens linjer under själva staden, till och med långt under tunnelbanan. Men beslutet är godkänt från min sida, men mest hemma känner jag mig när jag är på station Stockholm Odenplan, men det har mest att göra med att det är där jag växte upp, och då menar jag inte på pendeltågsstationen.

Möjligen så förvånas en del över det faktum att jag ofta söker mig till just Odenplan, om jag inte har bestämt något annat tidigare, men det beror just på att jag växte upp i Vasastan, jag bodde på Upplandsgatan cirka 150 meter från Odenplan. Jag har klättrat på taken till praktiskt taget vartenda kvarter runt om platsen, jag och mina jämnåriga har dessutom utforskat nästan varenda källare på gatorna runt den plats där Gustav Vasa kyrka är placerad.

Men det är ingenting att förvånas över. Barn är nyfikna och särskilt små pojkar är pigga på att utforska sin omgivning och det oavsett om det handlar om hustak 5-6 trappor upp, eller om det är nere i husens källare. Och ja, det hände att vi ibland jagades av folkilskna portvakter, för på femtiotalet så fanns det en portvakt i varje bostadshus i Stockholms innerstad. Så också på Upplandsgatan 41, även om just den portvakten var himla snäll med oss som var småttingar under det decenniet.

Ptja, nu har jag skrivit ett inlägg igen, nu ska jag fila lite på den grafiska utformningen, och snart nog så kommer jag nog ihåg hur man skapar bildlänkar som gör att man kan placera en bild till höger i texten, eller till vänster om man väljer det. Så dags kanske jag till och med kommer ihåg hur man skapar en hyperlänk om jag nu skulle citera Dagens Nyheter eller någon annan publikation 🙂

Ett mer än störande nybygge…

Många av oss som bor i tätort drabbas ofta av byggnadsarbeten. Och precis som andra så har även mitt bostadsområde buller från sprängningar, skogsröjning och alla andra förberedelser som drabbar omkringboende. Bilderna jag visar pekar på vad det just nu handlar om, sprängningar + vibrationer som når ända in till skrivbordet…

ByggetJag väljer bilden ovan eftersom det just nu är vad de ägnar sig åt. De förbereder bygget av hundratals nya lägenheter och dessutom en skola, enligt otillförlitliga uppgifter ska det bli en högstadieskola. Att jag använder den terminologi som jag gör beror på att de flesta de facto inte vet vad det är för slags skola, det kan ju i praktiken röra sig om en lågstadieskola i kombination med mellanstadiet. Jag har kanske läst om saken i någon lokaltidning, men jag är osäker.

Under alla omständigheter så är jag van vid de varningssignaler som sprängarna tutar, likaså faranöver-signalen. Skakningar och buller lider jag inte av, de hålls nämligen på den sida av området som min lägenhet inte vetter emot. I praktiken så är väl det enda som stör en ökad trafik av tunga fordon och sedan lätta skakningar i golvet med jämna mellanrum. Inget allvarligt, men man lägger märke till det. Värst är det säkerligen för dem som bor så att den nya arbetsplatsen numera finns just utanför deras fönster. Jag är inte avundsjuk även om det är professionella sprängare som är i farten.
Bygget
Och resultatet då undrar säkert någon, så det visar jag på bilden ovan. Så ser mycket av området ut nu, man fraktar bort spräng-stenen givetvis, men inte heller det är störande just där jag själv bor. Och eftersom jag ofta har med mig min lilla Instamatic så har det börjat samlas en del bilder och kort på den släpbara datorns hårddisk, och som inte det var nog, jag är tämligen övertygad om att jag kommer återkomma i ämnet.

I själva verket finns det knappast en enda kotte som intresserar sig, det är medvetenheten om den sortens fakta som har gjort att jag tillägnar denna bloggpost till just ”Intresseklubben”. Det är bara jag själv som bryr mig, och som dessutom bryr mig till den grad att jag med säkerhet kommer att visa fler bilder eller ”kort” från arbetsplatsen. Ja, möjligen finns det andra boende i området som bryr sig mer, det är väl i så fall de vars lägenheter vetter mot arbetsplatsen 🙂

Snön vräker inte ner idag, men…

Jag vet inte om jag ska vara nöjd med att det inte snöar just nu. Det är – 3° i luften och några sekunder när jag öppnade fönstret så sköljdes jag över av en isande vind. Dessutom så finns det en hel del problem med det här nya bloggskalet, jag förstår inte hur det är upplagt. Jag använde samma programvara tidigare, men den här versionen är svårare att förstå sig på…

Snö

Jag vet inte, men jag tror att jag har blivit känsligare för kyla ju äldre jag har blivit. Jag kan inte minnas att jag frös när jag växte upp i Vasastan. Möjligen så är det så himla länge sedan att jag inte längre minns det, å andra sidan så var ju kyla och vinter betydligt roligare när man var ett barn. Tänk er, jag har faktiskt åkt kana nedför Observatorielundens backe ner mot Sveavägen. Visst, en gång slutade det med att brandkåren fick fiska upp mig från slänten, jag hade nämligen kört på det staket som Stockholm Stad satte upp varenda vinter för att hindra oss ungar från att åka kana där.

Dessutom så måste jag resa in en sväng till självaste Fjollträsk idag, det känns lite extra motigt såhär vintertid, minusgrader och motvind. Möjligen så tar jag ett kort inne i stan även om jag har tusentals på lager redan. Men det är ett viktigt ärende, och viktigheter ska man aldrig låta bilda en kö. Men jag ger mig nästan sjutton på att jag lite senare idag kommer skriva om nåt som berör politiken i vårt S-styrda land…